.

det kommer alltid finnas en smärta av tomhet och ångest inom mig

en längtan efter dig som aldrig kommer ge sig

ett odjur inom mig som bara utgör ilska och smärta

någonting som man inte blir av med men någonting som hela tiden finns där

finns inom mig och gör min stubbin kortare och kortare för varje andetag jag ser dig ta

jag vill bara slå någon så hårt att den aldrig mer ställer sig upp

men är det rätt ? är det fel ? ärligt talat så vet jag inte skillnaden på det just nu

ena stunden så vill jag slå honom så hårt jag bara kan så han aldrig mer ställer sig upp

och andra stunden ligger jag bara i sängen och gråter och gråter och bara vill ringa och höra hans andetag.


trodde minsann där ett tag att jag kommit över det värsta men det kommer jag aldrig göra kom jag på idag

kommer alltid finnas känslor för denna pojke som förändrat mitt liv så mycket